"Mormor & Morfar"

Hm ja, eftersom att min morsa är adopterad och har tolv syskon så har jag aldrig vetat vilka mina biologiska morföräldrar är och inte heller så morsans syskon. Utan morsan har bara haft kontakt med en av sina syskon som även jag har haft kontakt med. Hon har inte vetat vilka sina andra syskon är. 

Men nu i maj då hon jag kallade för mormor, hon som adopterade mamma dog så hörde en av morsans syskon av sig, och det visade sig att hon bodde här i Borlänge likaså morsans biologiska mamma, hennes pappa är död och dog i april 1993, då jag föddes..

Och nu idag fick jag se två bilder på min riktiga mormor och riktiga morfar, har även träffat mammas syster och min moster, dock var det inte meningen att jag skulle göra det. Utan jag mötte på morsan och henne på stan, och jag visste ärligt inte vad jag skulle ta vägen. Jag gick där, runt hörnet och fick syn på dem två, så sjukt lika och jag var ärligt på väg att vända.. Men jag tänkte efter, och så kunde jag ju inte göra. Så jag gick fram, och hälsa!


Här är dem.. Theresia och Inge, mina biologiska morföräldrar.

Det som händer just nu, vet jag inte om jag ska ta bra eller dåligt. Ska dem få komma in i mitt liv efter 18 år? Jag har ju en moster, räcker inte det? Jag hade även en mormor, men helt plöstsligt en till? Kommer jag någonsin kunna kalla Theresia för min mormor och Ingela (mammas syster) för moster? Ärligt, jag tror inte det.

Möjligtvis att jag kommer kunna kalla Ingela för moster men inte Theresia som mormor, inte vad jag tror i alla fall. Hon och Inge gav bort min mamma, först till barnhem, fosterhem och sen blev hon adopterad. Varför? Varför göra tretton ungar och bara en få vara kvar? Varför kunde inte alla barn få vara det, ni kunde gjort morsans uppväxt så mycket bättre och jag vet inte om jag kommer kunna förlåta det, eller kunna träffa "mormor" Theresia. Ingela kan jag träffa, men gränsen går nog där. 

Ja ni, jag vet varken ut eller in just nu. Tankarna går fram och tillbaka, och det är fullt i huvudet.. 

Vet att det vart mycket text och skit, och att ni säkert inte fattar ett skit.. Men det får vara så i sånna fall. Jag var tvungen att skriva av mig, och undrar ni något får ni väl fråga. 




Kommentarer
Simone

Ska väl inte klaga, men det är så mkt känslor som far hit och dit just nu, jobbigast att jag inte vill eller kan prata med ngn om dom heller. ´Men annars är det toppen och längtar inte alls tillbaks till plugget :)

2011-11-03 @ 21:44:19
URL: http://siiimoneh.webblogg.se/
simone

Bästavän! Vet inte vad jag ska säga.. Vet hur dåligt Siw mår pga det här och att det tär på dig. Du vet hur mycket jag finns för dig, prata med mig! :(



<3<3

2011-11-03 @ 23:01:43
URL: http://simonelicious.devote.se
Siiimone

taack vännen, skulle nog kännas skönt faktiskt. Kan nog kanske passa rätt bra att prata med dig ändå om den grejjen, känns så iaf <3



Men detsamma du, även om vi inte känner varandra så jäkla bra så kan de ändå va lättare ibland!

2011-11-04 @ 00:59:49
URL: http://siiimoneh.webblogg.se/
Simone

Åt tack vännen, hör av mig ngn dag så tycker jag absolut att vi borde börja umgås :)

2011-11-04 @ 11:41:24
URL: http://siiimoneh.webblogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

.

RSS 2.0